Konstnärshemmet som byggts med testamentsmedel av Juho och Maria Lallukka i Främre Tölö i Helsingfors är ett oförnekligt finskt kulturmonument. Bemärkta personer i den konstnärliga sfären har målat och skulpterat i hägnet av det ståtliga funkishuset. Idén med konstnärshemmet är att hemmet och arbetsplatsen finns under samma tak.

Verken som utvalts till utställningen berättar om konstnärshemmets historia och öppnar samtidigt en vidare vy mot konstnärliga och samhälleliga fenomen.

Det finns knappast en annan byggnad i hela landet där lika många berömda konstnärer skulle ha bott i: hittills har över 130 konstnärer och en hel grupp personer som representerat musik och scenkonst bosatt sig där. Bland de första bildkonstnärerna som flyttade till konstnärshemmet, som blev färdigt år 1933, var till exempel Marcus Collin, Ester Helenius, Eero Nelimarkka, Venny Soldan-Brofeldt och Ellen Thesleff. Utställningen Lallukka – Livet i konstnärshemmet presenterar 43 bildkonstnärer som bott i Lallukka och 61 verk från år 1933 till nutiden. Bland annat Elina Merenmies, Inka Nieminen och Tommi Toija deltar i utställningen som moderna konstnärer från Lallukka.

Såväl som ett fysiskt utrymme och också som en slags sinnesstämning bildar konstnärshemmet en ram för konsten som skapats där. De personliga reviren och arbetsron respekterades fastän berömda konstnärer bodde tätt intill varandra. Husets stämning är accepterande och värdesättande. Enligt skulptören Essi Renvall var konstnärer från olika konstens olika fält som bott i huset alla bekanta med varandra och bildade liksom en stor familj, ”vars medlemmar inte vet särskilt mycket om varandra”.

Att kombinera arbete och familjeliv under samma tak har inte alltid varit helt problemfritt. Ljudet och doften av arbete spreds till boningsrummen och på motsvarande sätt trängde sig övrigt liv till ateljésidan. Ofta flyttade familjemedlemmar med konstnärerna till Lallukka. Bland dessa familjemedlemmar fanns också konstnärer. Bland annat konstnärsparet Lyyli och Matti Visanti hör till husets långvarigaste invånare. Eva Cederström tog både sin gamla mor och lilla dotter med sig till huset. Lallukka har ändå varit även en intressant och spännande uppväxtmiljö för husets barn. Även Tove Jansson tillbringade sina unga år som studerande i sin fars skulptör Viktor Janssons ateljélägenhet i Lallukka.

Då Finland hamnade i krig hösten 1939 hade livet i Lallukka först hunnit börja ordentligt. Konstnärer och familjer från Lallukka måste bege sig till fronten, en del kom aldrig tillbaka. Eftersom konst ändå sålde stannade konstnärslivet trots allt inte helt upp. Nya konstriktningar måste ofta försvara sin ställning i den livliga och skarpa diskussionen som fördes under årtiondena efter kriget. Abstrakt konst kom med buller och brak till konstfältet i Finland och dess betydelse förblev stark ännu under följande årtionden. På 1970–talet bosatte sig Lars-Gunnar Nordström och Göran Andersson som var pionjärer inom denna riktning i Lallukka. Så småningom frigjordes atmosfären och sätten att skapa konst blev mångsidigare. Då man nådde århundradets slut hade man åstadkommit ett frodigt värdepluralistiskt läge, som alltjämt dominerar den finländska konstvärlden.

Förutom som konstskapare har konstnärshemmet invånare även varit betydande som lärare och påverkare inom konstvärlden.

Lallukka har alltid varit mångfaldig och en viktig del av det finska konstfältet. Konstnärshemmet bildar en miniatyrvärld som andas och lever i sin egen takt. De historiska skikten finns alltid närvarande och även tanken om kommande konstnärsgenerationer är en del av andan i Lallukka. Detta exceptionella hus har redan under nio årtionden levt bland omvälvningar i samhället och konsten.

Utställningen har kuraterats av konsthistoriker FD Marja Lahelma, vars bok om samma tema utkom i oktober 2020. Boken har förlagts av Kustannusosakeyhtiö Parvs.

Palvelukartta

Toimipistenäkymä

HAM Helsingin taidemuseo Tennispalatsi

Yhteystiedot